medverkande

Anna Källblad - Härmapan

Koreografi och idé: Anna Källblad

Scenografi: Designgruppen Uglycute

Musik, musikalisk idé: Annette Taranto (mezzosopran)

Dansare: Linda Adami, Johanna Klint, Maryam Nikandish, Stina Nyberg

Ljus: Karl Svensson

Anna Källblad är koreograf och dansare, sedan 1995 verksam i Stockholm. Hon har bott tio år i USA där hon utbildades vid UCLA och tog en MFA i dans. Hennes egen koreografi har visats på Kulturhuset, Orionteatern och ELD. Som dansare har hon arbetat med namnkunniga koreografer som Cristina Caprioli och och Efva Lilja.

I Härmapan möts fyra dansare och en sångerska i ett unikt rum: Arbetslivsmuséet Kraftstationen Drags.

Kraftstationsmiljöer är scenografiskt sett väldigt uttrycksfulla. De kan vara anslutna till trappor eller tunnlar. Miljöerna visar på ett påtagligt sätt upp maskinella spår som kräver mänsklig fysisk styrka. Rester av en tid som inte ligger så långt tillbaka i tiden, men som i vår tanke ofta gör det. Kraftstationer påminner oss om dagsaktuella diskussionsämnen som rör energi, miljö och även indirekt våra konsumtionsvanor.

Härmapan

Föreställningen Härmapan är inte i sig ett politiskt verk, utan vill snarare ge en poetisk, lite skrämmande upplevelse som också rymmer komik. Dock är tanken att föreställningen på grund av var den utspelar sig, får en dimension utöver den enskilda människan. Platsen ramar in berättelsen och sätter människorna i en historia som i sin tur kan komma att kommentera teman som makt och beroende.

Här vill vi skapa en dialog med publiken där själva rummet spelar en aktiv roll. En känsla av osäkerhet ska befinna sig hos publiken. Är de där som publik eller åskådare? Är de på teater eller en visning? Hur är förhållningssättet mellan dem som kommer till lokalen och dem som leder dem ner i lokalen? Har de möjlighet att agera? Eller vad har vi människor för val i våra vardagliga liv? Sådana former av frågor finns i fokus då verket skapas.

Härmapan spelas från 3 april till 13 april i Stockholm, i en gammal kärnreaktorhall på KTH. Föreställningen kommer sedan att arbetas om för Prisma festivalen. Se www.modernadansteatern.se

Ingrid Olterman - puls

Koreografi: Ingrid Olterman

Musik: Sten Sandell

Dansare: Claudine Ulrich, Jan Vesala

Installation: Inger Arvidsson

Ljusdesign: Lars Liljegren

Gatlyktor lyser upp deras skuggor. Varje steg ackompanjeras av ljud och ljus sprungna ur platsen och skapar en alldeles egen puls.

Det dansande paret med en gemensam historia. Deras känslor, tankar och minnen gestaltas i skenet av gatlyktor, i ett näst intill privat rum.

Detta är inramningen till föreställningen puls, för två dansare, en musiker och en ljusdesigner. Platsen; ett torg, en park eller en offentlig plats inomhus som ger ett samspel mellan människor, trafik, stad och natur.

Koreografin omformas utifrån spelplats.

Ingrid Olterman är koreograf och dansare. Verksam i Stockholm sedan många år. Mest känd kanske för sitt samarbete med Anne Külper i duon Tiger.

Anne Pajunen - Music Box II, The RE-turn

Ett verk för röst, performance, live-elektronik och div objekt.

Verket komponerades ursprungligen för Art’s birthday party 2006.

Publiken får möta ett väsen som gör en kommentar över vår tids åldersfixering,stress och ibland morbida intresse att läsa om, se på, göra TV-underhållning av människor med problem av olika slag.

Music Box II, The RE-turn

Anne Pajunen är musiker och performanceartist, bosatt och verksam i Stockholm.

Före detta, se Anne Pajunen ute på stan: En ljud/performanceinstallation i ett skyltfönster.

Undoo Danskompani - Everyday people

Koreografer och dansare: Sophia Larsson och Helena Uhr Musik: Andreas Åhlfelt

Undoo Danskompani har sin bas i Linköping och är just nu det enda moderna danskompaniet i Östergötland. Kompaniet grundades 2001 som ett amatörkompani men omarbetades till ett professionellt 2003. Konstnärlig ledare är Sophia Larsson som även är koreograf och dansare liksom Helena Uhr, Åse Wallberg och Magdalena Carlsson. Danskompaniet är inriktat på att samarbeta med konstnärer med koppling till länet.

På Prismafestivalen visas deras nya föreställning ”Everyday people”, en dansföreställning om minnen, längtan och vardag.

Svea Duwe - Widerstand

Tysk konstnär och performanceartist. Bosatt i Dresden. Har studerat skulptur och bild i 5 år vid Dresdens Konsthögskola. Efter detta har hon intresserat sig för scenkonst. Men genom sin bildkonstbakgrund fokuserar hon på scenrummet på ett helt annat sätt än dansare och andra sceniska konstnärer.

Vid Prismafestivalen visas Svea Duwes film ”Widerstand” (motstånd). Filmen är gjord med en enda tagning och skildrar en dansperformance.

Svea Duwe kommer att hålla ett kortare föredrag om sitt arbete i anslutning till denna filmvisning.

Anita Wernström och Malin Ståhl - Döden och Operasångerskan - Ett Live Performance i tre akter

Vad gör man när man möter Döden? Skrattar man högt fast Döden ler? Eller fastnar skrattet i halsen? Kan Dödens tid vara förbi? Har Döden förvandlats till en alldaglig acessoir som drömmer om svunnen storhet? Här bringas lite klarhet i vad Döden egentligen håller på med nuförtiden.

Operasångerskan kan inte författa sina känslor. Hon har tappat rösten, eller är det du som inte lyssnar ordentligt?

Hennes sorgarbete blir kroppsligt och hon är rädd for att bli sedd på som både patetisk och hysterisk. Precis så som kvinnan blivigt skildrad i alla de böcker hon läst.

Men vad gör man när det gör så ont att allt bara svartnar?

Döden och Operasångerskan

Följ Döden och Operasångerskan i dess 3 akter, infiltrerat det offentliga rummet som en del av Norrköpings Dans och Performance Festival, Se karta och program och ta del av deras resa igenom stadsrummet. (se särskild karta)

Margareta Petré - Performancekonst, performativitet och visuella iscensättningar.

Performancekonstens historia och teori kommer att behandlas i Margareta Petrés föredrag. Lördag 19 april på Kulturkammaren. Hon kommer att lägga särskild vikt vid feministiska performancekonstnärer och deras verk.

Margareta Petré är filosofie magister och arbetar som konstpedagog, skribent och föredragshållare.

Emelie Bardon och Christian Björklund - Interaktiva paviljongen.

Denna duo med dansare och musiker, framträdde även på Prismafestivalen 2006. Här presenterar de en annorlunda föreställing baserad på interaktiv teknik. Med förprogrammerad teknik och kameror kan rörelsen i rummet styra och påverka musiken.

Här kommer att finnas möjlighet för publiken att prova tekniken också.

Emelie Bardon

Anna Gehlin och Johanna König Andersson - Norrköpings Cirkus och Varieté

Anna och Johanna är cirkusartister från Norrköpings Cirkus och Varieté och uppträder under fredagskvällen och visar en liten del av cirkuskonstens värld.

Elever från dansutbildningar

MINA

Ett verk med danselever från Västra Nyland i Finland.

Koreograf: Samuli Nordberg (dansare och konstnärlig ledare för dansgruppen TSUUMI)Musik: ”Kalmuk” av Kimmo Pohjonen, inspelat med Tapiola Simfonietta.

MINA

Titeln MINA är en kombination av de finska orden mies (man) och nainen (kvinna). Dansen vill utforska manlighet och kvinnlighet. Temat kom redan vid inledningen av projektet då en manlig koreograf fick i uppdrag att skapa en koreografi för 24 kvinnliga dansare. En stor del av skapandeprocessen har varit att undersöka det ansett manliga och ansett kvinnliga rörelsespråket. Föreställningen leker även visuellt med överskridandet av gränserna mellan könen.

Det blir platsspecifik dans ute i Norrköpings innerstad med danselever från Lunnevads Danslinje, Folkuniversitetets gymnasieprogram*** (Linköping) och De Geergymnasiets danslinje Norrköping.

Festivalens filmer

Homeward bound. Koreografi och idé Efva Lilja. Deep Sea Productions

Efva Lilja har skapat en dans som utspelar sig helt under vatten! Homeward Bound är en film om en man och hans resa genom ett yttre landskap mot ett inre. Med på färden finns ännu en man och två kvinnor. Tillsammans rör de sig genom det drömlika tillstånd som bara ett svävande liv under vatten kan ge.

-skap, in the shadow of P. Koreografi och idé: Margareta Åsberg. Musik: Gunnar Idenstam. Produktion Pyramiderna och Panfilm.

”-skap, in the shadow of P” skulle kunna beskrivas som ett ”drömspel”, som i ett metaforiskt scenspråk låter fem kvinnors vrede, ångest och protest över dagens våld komma till uttryck.

Stilla Liv – en film i 9 bilder . Idé och koreografi: Anne Külper. Musik: Amit Sen (med Bo Pettersson, Sten Sandell, Peter Söderberg) Objekt: Kajsa af Petersen

En film med korta bilder av Anne Külpers karakteristiska dansinstallationer och platsspecifika dans. (Hon har även samarbetat mycket med Ingrid Olterman i duon Tiger.)

Oxygen av Olof Persson

Video / Installation. En fristående förgrening av installationen Zero° Oxygen° Extas°. Ett verk för offentliga rum som skyltfönster, reklampelare, husfasader, mm.

Ett för ögonblicket tillgängligt privat rum i ett ständigt närvarande offentligt rum. Verket diskuterar dess relation - rum som ständigt skär igenom varandra och överskrider dess tilltänkta uppgift/roll, men också med sina visuellt starka bilder förskönar en grå vardag.

Artists Dilemma av Roi Vaara

Människan står inför ett svårt val - En performance för film.

Roi Vaara är en av Finlands första, och främsta, performancekonstnärer. I början av 1980-talet kritiserade han den västerländska civilisationen, byråkratin och kulturen genom att framträda i Helsingfors centrum som Den vite mannen. Den vite mannen, som liknar en levande marmorskulptur, har senare framträtt i bl.a. New York. I sin konst har Roi Vaara ifrågasatt den föremåls- och museicentrerade konstuppfattningen genom att utmana den till en tvekamp med det levda livet. Från och med år 1988 har Roi Vaara varit medlem i den internationella performancegruppen Black Market. Förutom performance har Vaara gjort video, installationer, konceptuella konstverk och projekt.